Enhet

 

 

 

 

uppvaknande

 

 

 

Insikten om vår ensamhet, allas vår gemensamma ensamhet, är det som får människan att vakna och se den sanna verkligheten.

 

Så länge människan speglar sig i världen och i andra människor lever hon såsom i ett skådespel och kommer inte i kontakt med verklighetens sanna natur.

 

Vi är allt som finns, absolut det enda som finns.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                       Delaktighet

 

                           Du är inte en del av Världen.

                           Världen är en del av dig.

 

 

 

 

 

 

Himmelrikedom

Jag äger inget annat

än den värld jag befinner mig i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Motsatsen  till helig

är inte syndig,

utan söndrig.

 

 

 

 

 

 

 

 

"Vi trodde vi befann oss i en värld.

Så i själva verket befann sig en värld i oss."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av alla faktum

är ett faktum

faktiskare

än alla andra:

Verkligheten är En.

 

 

 

 

 

 

 

"Verkligheten är

ett gemensamt medvetandefält"

 

 

 

1 Moseboken 2:17

 

”Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dagen du äter av det kommer du med visshet att dö.”

 

 

Detta innebär att Gud uppmanar människan att inte ta del av ett tankesätt som innehåller föreställningarna ”gott och ont”. Det vill säga att innan människan tog del av tankesättet ”gott och ont” så rådde det faktum som en vetskap att alla människor är delar av en och samma enhet, ett och samma sammanhang, och därmed var allt handlande gemensamt, varken gott eller ont. Detta innebar att det gemensamma sammanhanget kunde bara göras bättre eller sämre, inte godare eller ondare. Det rådde inga motsatspoler mellan människor på så vis att de befann sig på en varsin sida i ett avskilt förhållande till varandra då ett problem skulle lösas. Problem var bara något man kunde konstatera och lösa för sammanhangets bästa. Ormen som sen dyker upp i handlingen representerar den brutna ringen, den brutna enheten, i sin föreställning att andra människor tillhör andra sammanhang. Att människan ”dör” när hon går över till tänkandet ”gott och ont” hänger samman med att hon i samma ögonblick glömmer alltings gemensamma evighet.

 

 

 

 

Vi är ensamma

 

Det finns ingen som ser oss

 

 

Det onda vi gör gör vi mot oss själva

 

Det goda vi gör gör vi mot oss själva

 

 

Vi är ensamma

 

 

Angående Satan

 

Hebreiska       Svenska

satan        =    motståndare  

 

 

Det är vi själva som släppt in motståndaren i vår verklighet, i vår begreppsuppfattning. I själva verket är motståndaren bara ett fenomen som inte ens grundar sig i sanning, men som vi med tiden har kommit att tro på och sen låtit den tanken styra vår verklighetsuppfattning.

 

Det finns ingen motståndare, det finns bara vi. Det var vi igår, det är vi idag, det är vi imorgon och någon annan än vi kan omöjligt existera.

 

Satan finns egentligen inte, ändå styr han vår värld för tillfället. Någon motståndare existerar i faktum inte, ändå styr det tankesättet vår värld idag.

 

Om man på ett vitt ark ritar två ansikten jämte varandra, och sen viker arket på ett sådant sätt att ansiktena kommer att titta på varandra så innebär det för den skull inte att arket blivit två ark. Arket är alltid ett och detsamma hur många ansikten som än ritas på det och hur många gånger det än viks. Detsamma gäller i sanning vår verklighet.

 

Gud var en möjlighet som fanns och finns. Denna möjlighet fann en vilja. Denna vilja skapade genom möjligheten verkligheten. Denna verklighet var och är variationsrik. En enstaka del av verkligheten fick när den såg andra delar av verkligheten, för sig att andra delar var motståndare till den själv. En tanke som den enligt bibeln påtalade för människodelarna. Människan lyssnade till villfarelsen och förlorade medvetenheten om ”möjligheten” och ”viljan”.

 

Det är i faktum så att det är människans tro på en motståndare som håller motståndaren/satan vid liv. Den stund människan slutar att tro på att verkligheten innehåller någon motståndare, den stund kommer hon att inse sanningen att hon själv genom sin delaktighet i verkligheten också är ”Gud-möjligheten” och ”ordet-viljan”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Vad som än händer,
verkligheten kommer alltid vara verkligheten"

 

 

 

 

En =

Samma

 

Vi är ensamma

Vi som finns är ensamma

 

En dag ska det uppenbaras

Att vi är ensamma i Universum

 

Vi som finns i Universum

Är ensamma om att finnas i Universum

 

Därmed är vi också

En och samma

 

 

 

 

 

 

 

 

                  En tredelad enhet

 

Fadern                    =     Jag är sammanhanget

Sonen                     =     Jag är en del av sammanhanget

Den Heliga Anden    =     Jag kan se sammanhanget

 

 

 

 

 

Koden

 

Ingenting finns

 

Det som finns är skapelsen

 

Allt är samma kropp

 

 

 

 

 

 

Bortom allt

består allt

av en

tidlös

formlös

enhet

 

 

 

 

Vi ser inte helheten

för vi stirrar oss blinda på detaljerna

 

 

 

 

Alla andra människor

är andra sidor

av ditt sanna jag

 

 

 

 

 

 

Tillbaka till startsidan