Syskonskap

 

Bro(r)

 

- Nej, det finns alldeles för mycket problem. Det går aldrig att få alla    människor att bli vänner.

- Jamen det finns åtminstone en plats att börja, en ursprunglig bro. Det gäller att få alla människor att minnas att de är en familj. För sen står vi alla på samma sida.

- Nej det går aldrig. Det kommer aldrig att gå.

- Kom ihåg att den som inte är för mig är emot mig.

- Vem tror du att du är. Jesus eller.

- Nej. Bara hans bror.

 

 

Syskonskapelsen

 

Bröder. Systrar.

Utslitna avtrubbade fraser

i en värld där alla ständigt är på jakt.

 

Bröder! Systrar! Hör på mig!

Det var syskon vi var!

Syskon!

 

Knappt ens bröder och systrar,

det var syskon vi var.

Kommer ni inte ihåg,

syskon, och måste bli igen.

Ni skrattar och hånler.

- Hör på den dåren. Syskon!?!

  Du kan ju drömma.

 

En gång drömde jag,

nu gråter jag.

Jag vet. Jag såg sanningen.

Syskon var vi. Nu gråter jag.

 

Åt påhittade avgudar gav vi dyrkan.

Det är därför vårt land ligger öde ikväll.

 

 

Inga föräldrar hade vi.

Inga barn hade vi.

Bara varann.

 

Existerandet av existensen var både vår mor och vår far.

Vår mor för att den fött oss.

Vår far för att den visade oss möjligheten.

Men ändå inte våra föräldrar.

De stod inte över oss.

De var oss.

Då när vi var syskonskapelsen.

 

 

Gråt mina syskon.

Gråt åt den falska ensamheten.

Gråt åt vårt främlingskap.

Gråt åt misstaget.

 

Vi som var syskon

 

 

Igen?

 

 

 

 

 

Den matriella världen är en illusion.

Och denna illusion innehåller också illusionen

att vi skulle kunna vara något annat än syskon.

 

  

Det är mycket lättare att orka

genom att inse

att det inte är "jag"

som ska lyckas,

det är "vi" som ska lyckas.

 

Då finns det inte längre nån att förlora emot

 

 

 

 

Av alla roller vi spelar finns det ingen som är vårt äkta jag.

Men bakom alla masker finns en identitet som vi aldrig kan förlora:

barn av "den som är".

Det är den avklädda sanningen.

En del av helheten som erkänt sig själv.

 

 

 

Samband

Vi frågar vad som kan förena oss människor,

när sanningen är den att inget kan skilja oss.

 

 

Den tusende apan

 

En dag minns vi

Minns vem vi var ”backstage”

 

En dag regnar verklighetsbilderna sönder

Regnar sönder till regnbågsdroppar

 

En dag talar vi glasförklarat

Talar sanningsenligt med varann

 

En dag älskar vi

Älskar helt omständighetsbefriat

 

En dag

när nr 1000 tänker

 

 

 

Människans födelsemärken

 

Det finns ingen tid då inte människan var med

Innan första stjärnan, innan första genen,

innan ”stora bangen” stod hon jämte och var till

För det obortskrapbara födelsemärke

som är ristat i hennes själ

bär namnet Evighet

 

När skapelsen var blott en handling ännu inte utförd

var redan varje själ en tanke hos vår Gud

Och en tanke av vår Gud är vi än idag

För det obortskrapbara födelsemärke

som är ristat i vår själ

bär namnet Gudsbarn

 

Och går vi bakom världens skådespel,

bakom tingens kulisser, bakom människors masker

så ses vårt sanna förhållande till varandra

För det obortskrapbara födelsemärke

som är ristat i våra själar

bär namnet Syskonskap

 

 

 

Drakdödaren

 

Det största hotet mot odjuret

där ute

är familjen.

 

Ju fler som ingår i familjen desto bättre .

 

 

Alla vi människor, som egentligen ursprungligen är syskon i en och samma familj, har fötts in i olika köttsliga omständigheter och därefter antagit en mängd spelade roller och glömt vår sanna gemenskap.

 

 Vi blir inte syskon igen

om vi fortsätter att tävla emot varann.

 

Vi måste erkänna familjen.

 

 

 

Sanningen handlar om

att vi ska säga till oss själva

att vi är själva

 

 

 

 

Den som har öron

 

Hör ej på egoismens språk

Det som det egna köttet göder

Det tillhör vargarna

Och våra egna förlorade bröder

 

Hör ej på tuffhetens språk

Det som för olydnads skull glöder

Det tillhör ”flugornas herre”

Och våra egna förvildade bröder

 

Hör ej på nationernas språk

Det som sätter gränser från norr och till söder

Det tillhör splittringen

Och våra egna förhärdade bröder

 

Hör ej på maktens språk

Det som systemets tanke stöder

Det tillhör lögnen

Och våra egna förblindade bröder

 

Hör ej upprorets språk

Det som nya makter föder

Det tillhör historien

Och våra egna förvirrade bröder

 

Hör ej på sorgens språk

Det som kommer från hjärtan som blöder

Det tillhör döden

Och våra egna förtvivlade bröder

 

Men hör noggrant på kärlekens språk

Det som talar till öron som lystrar

Det tillhör livet

Och minns att vi alla är bröder och systrar

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka till startsidan